Skins - säsong 3, avsnitt 10
Ja
Förstår jag Effy bättre nu?
Kanske, men jag tycker fortfarande hon är en fitta.
Tycker jag att att hon och Cook förtjänar varandra?
Ja
Tycker jag att det var dåligt att hon och Freddie fick ihop det?
Man kan tro det, men nej! Om någon kan få Effy att sluta vara jobbig är det antagligen Freddie. (Även om hon verkligen inte förtjänar honom!)
Vad var det bästa med avsnittet?
"Now let's get down to it. No more evasion. No more 'Oooh I'm really fit and mysterious'" Tack JJ! Du är min hjälte och jag älskar dig!
Vad saknade avsnittet?
EmilyXNaomi <3
Något mer jag vill tillägga?
Jag saknar fortfarande Sid och Cassie :(
Movie review - sex lektioner i kärlek
I början presenteras vi för elva personer i olika miljöer.
Mildred möter upp sin son Mark på sjukhuset där han är inlagd med AIDs. Med vetskapen att Mark ska dö snart avslöjar de saker för varandra som inte kommit fram annars, som Marks homosexualitet och Mildreds avsaknad av kärlek till Marks far.
Meredith har efter dåliga erfarenheter helt tappat tron på kärleken och har svårt att lita på män. Något som tydligt visar sig när charmige Trent vill vinna hennes hjärta.
Kaxiga Joan försöker snärja ensamvargen Keenan som trots otaliga försök inte låter sig fångas. Är han helt enkelt inte intresserad eller finns det någon annan anledning?
Gracie och Roger möts då och då på olika hotellrumför kvällsex, trots att de båda är gifta med andra. Roger vill utveckla deras förhållande men Gracie vägrar.
Hugh spenderar sin fritid med att ljuga ihop olika historier för främmande kvinnor han träffar på barer för att sedan lämna dom.
Det jag älskare med den här filmen är hur den först presenterar oss för elva personer i olika scenarion som är främmande och oförståeliga. Men när filmen sedan tar oss vidare i handlingen börjar dessa personers livsöden och historia sakta lindas upp framför våra ögon. Genom små pikar och ledtrådar börjar man sakta se sambanden mellan dessa olika människor och vid filmens slut har de tillsammans gett oss 6 lektioner i kärlek.
Den här filmen är otroligt vacker visar oss en version av kärlek som är alla de där sakerna som vi förväntar oss utan att vara hollywood klyschig. Dessa människors liv visar livet från dess vackraste och mörkaste sidor på samma gång. Den visar olycka, sjukdom, sorg och de olyckor livet kan tvinga på en, men samtidigt hur kärleken är den kraft som förenar oss.
Skådespelet i filmen är beundransvärt vilket inte är konstigt med namn som: Sean Connery, Gena Rowlands, Angelina Jolie och Dennis Quaid. Om du gillar filmer som får dig att le genom tårarna, se den här!
(Jag har den hemma om du vill låna ;) )
...
Jag är så hemskt förvirrad över allt. Jag undrar om det är jag som är fel och måste ändra på mig, de känns ju som att hela världen är emot mig. Men samtidigt känner jag att jag har all rätt att vara som jag är. JAg undrar om jag tänker för mycket, om allting kanske är sådär hemskt lätt som de verkar vara för alla andra. Men samtidigt vet jag att det inte är så. Ingenting är lätt, allting är gråa skalor och ingenting är absolut. Alltign är ett virrvarr av färger, tankar, val och frågor. Frågor frågor frågor... frågor med svar som skapar nya frågor som skapar nya svar som skapar nya frågor och tillsist är du tillbaks på den första frågan och sen går man under.
Allting känns så omöjligt. Jag får inte plats någonstans. Ingenstans kan jag se mig själv fungera. Jag fortsätter bara se denna ändlösa kamp... Men jag orkar ju inte mer. JAg vill inte! jagvillintejagvillintejagvillintejagvillinte, snälla, låt det ta slut! MEn jag ser inget slut, jag ser bara rädsla. Jag är så trött på att vara rädd. Jag är så trött på att vara jag. Jag är trött på att förstöra allt för alla med min stora jävla mun. Jag är så jävla självisk. Så enomrt jävla skit självisk... och jag orkar inte. JAg orkar inte med att absolut ingen förstår mig. Hur jag än beter mig får jag bara skit... det är alltid jag som har fel... Men fa<n, jag har rätt, jag har faaaan rätt!
