Hitta Narnia

Disskutera ondska med referenser till boken Dvärgen

Nu ger jag mig på den här uppgiften för tredje gången. Ondska är något så hemskt abstrakt att jag har svårt att greppa om det. Jag vet orättvisa, svaghet och sorg, men ondska? Det är jag inte så säker på att jag har mött. I alla fall inte hos en annan människa. För mig kan inte en människa vara ond så länge det finns någon sida hos henom som är älskvärd, och det har väl alla? Därför kan inte den rena ondskan finnas hos människor, den finns i sjukdomar, svält och våld. Det är i handlingen vi hittar ondskan, inte i människan. Som karaktären Håkan i John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in. En pedofil som mördar andra för att mata en vampyr borde väl vara ondska personifierad? Men ändå kände jag sympati för honom, han var ett offer för sin sexuella läggning och de fanns en omtänksam sida hos honom. Pojken som Håkan gav pengar till nya tänder och en utväg ur prostitutionen, skulle hav säga att Håkan var ond? Eller skulle han kanske säga att han var omtänksam, vänlig? Att den där pedofilen faktiskt var hans räddare, en hjälte?

Det boken Dvärgen tar upp om ondska är väl egentligen inte ondska, utan mänsklig svaghet. Och inte svaghet i någon slags förlåtande eller fint sammanhang, utan svaga ryggradslösa människor som böjer sig under orättvisan, under ondskan och därigenom själva blir dess tjänare. Dvärgen visar människans patetiska och svaga sidor, han visar oss som äckliga ryggradslösa maskar som inte kan stå över orättvisan, inte kan besegra vår egen svaghet. Samtidigt kan han inte själv det, han låter själv världens orättvisa och sorg göra honom till en av ondskans bödlar, en av de som skjuter livets kula djupare ner i den långa spiral som är ondskan. Nu har vi rullat så långt ner längs den spiralen att vi inte vet vart den började. Vi har kommit till den punkt då ondska inte uppstår, utan endast luras i ögonvrån av våra liv för att helt plötsligt sätta något i gungning, egentligen är det mer passande att jämföra ondska med fallande dominobrickor än en spiral. En spiral fortsätter neråt men en dominobricka kan rasa dominobrickan framför sig men också dominobrickan snett framför sig, på så sätt är dominobrickorna mycket mer oberäkneliga eftersom de inte bara rullar ner en kula i fördärvet utan kan knuffa två, tre eller fyra dominobrickor. Ingen kan riktigt veta vilka dominobrickor som påverkar varandra, vi vet inte om dominobrickan längst bort till vänster kan påverka dominobrickan längst bort till höger. Därför uppstår inte ondska, helt plötsligt kan en dominobricka ramla över dig och då kan du välja, du kan låta dominobrickan krossa dig och på så sätt krossa de dominobrickor som ligger framför dig eller så kan du vägra att ramla, om du står kvar när den där tunga dominobrickan ramlar över dig då kanske du inte bara räddar dig själv, då kanske du kan rädda oss allihopa. Då kanske du kan vara en hjälte.

Med att krossas menar jag inte att falla ihop och gråta, alla får falla ihop och gråta ibland. Jag menar att inte tappa greppet för din mänsklighet, låt inte ondskan göra dig till ett verktyg. Ondska är en kedjereaktion, så vägra vara en del av den, låt aldrig dig själv bli hundra procent säker när du dömer en annan människa för om du inte tillåter ondskan finnas i din värld kommer allt annat bli lättare att hantera.

Min andra tanke kritiserar inte påståendet i sig som de kritiserar begreppet sanning. För att en sanning ska vara en sanning måste allt som motsäger den vara en lögn. En sanning är alltså det som inte är en lögn, då måste en sanning vara hundra procent, utan tvivel, äkta. Men om man ser till skepticismen kan man aldrig vara helt säker på någonting, till och med Descartes kända slutsats ”Jag tänker, därför finns jag” kan ifrågasättas då det finns brister i den tankegång som ledde fram till detta påstående.

Descartes resonemang går dock ner på en väldigt djup nivå och är svårt att få grepp om. Om vi istället ger exempel på mer vardagliga ”sanningar”. Kan inte det vara så att två motsägande påståenden kan vara sanna? Kan inte en intelligent människa vara ofattbart obildad inom visa områden? Finns det inte trevliga människor som är kapabla till gräsliga dåd? Till och med en våldtäktsman eller mördare kan beskrivas som trevlig, charmig och väluppfostrad av släktingar och vänner. Man kan dock diskutera om trevlig är motsatsen till ond. Men en person som gör goda gärningar och ändå visar sig vara skyldig till rysliga brott, kan man inte kalla en sådan människa både ond och god? Som utomstående kanske man tycker att det onda överväger det goda eller tvärtom.

Men om vi vrider på problemet, istället för att fråga oss om gärningspersonen är ond eller god, låt oss fråga vem som ljuger? Offrets släktingar som säger att den här personen är ond, eller mördarens släktingar som säger att han är god? Man kan säga att någon av dem har fel, men man kan inte säga att någon av dem ljuger då båda påståendena är sant i respektive släktingars ögon. Därför måste vi dra slutsatsen att lögnen inte finns. För att då återgå till vår definition av sanning: ”en sanning är det som inte är en lögn”. Om då lögnen inte finns, då måste ju allt vara sanning. Vi kan medge att det finns felaktiga sanningar och rätta sanningar, men allt är sanningar så länge man tror på dem.

Fast när jag läser igenom min egen text hittar jag ett fel, även om de två parter jag tog upp inte ljuger betyder inte det att lögnen inte finns. Vad är då lögnen? För att citera slutet av mitt resonemang ”… allt är sanningar så länge man tror på dem.”, jag vill tro att lögnen är sanningen man inte tror på. Alltså, när man påstår att en sanning är rätt trots att man vet att den inte är det. Men för personen som hör detta blir ju detta en sanning.

Exempel:

Person A säger till person B: Jag gillar jordnötter.

Person B säger till person C: Person A gillar inte jordnötter.

Om person C väljer att tro på person B vet alltså person C att person A inte gillar jordnötter, detta är sant.

Men om person A sa en sanning till person B vet vi att person Cs sanning är en lögn. Från person Cs perspektiv är lögnen dock en sanning och om person C skulle berätta för ytterligare en person, person D, att person A inte gillar jordnötter skulle han tala sanning.

Detta leder mig till två slutsatser:

1.      Allting är lögn

2.      Sanningen är lögnen vi tror på.