Hitta Narnia

Min andra tanke kritiserar inte påståendet i sig som de kritiserar begreppet sanning. För att en sanning ska vara en sanning måste allt som motsäger den vara en lögn. En sanning är alltså det som inte är en lögn, då måste en sanning vara hundra procent, utan tvivel, äkta. Men om man ser till skepticismen kan man aldrig vara helt säker på någonting, till och med Descartes kända slutsats ”Jag tänker, därför finns jag” kan ifrågasättas då det finns brister i den tankegång som ledde fram till detta påstående.

Descartes resonemang går dock ner på en väldigt djup nivå och är svårt att få grepp om. Om vi istället ger exempel på mer vardagliga ”sanningar”. Kan inte det vara så att två motsägande påståenden kan vara sanna? Kan inte en intelligent människa vara ofattbart obildad inom visa områden? Finns det inte trevliga människor som är kapabla till gräsliga dåd? Till och med en våldtäktsman eller mördare kan beskrivas som trevlig, charmig och väluppfostrad av släktingar och vänner. Man kan dock diskutera om trevlig är motsatsen till ond. Men en person som gör goda gärningar och ändå visar sig vara skyldig till rysliga brott, kan man inte kalla en sådan människa både ond och god? Som utomstående kanske man tycker att det onda överväger det goda eller tvärtom.

Men om vi vrider på problemet, istället för att fråga oss om gärningspersonen är ond eller god, låt oss fråga vem som ljuger? Offrets släktingar som säger att den här personen är ond, eller mördarens släktingar som säger att han är god? Man kan säga att någon av dem har fel, men man kan inte säga att någon av dem ljuger då båda påståendena är sant i respektive släktingars ögon. Därför måste vi dra slutsatsen att lögnen inte finns. För att då återgå till vår definition av sanning: ”en sanning är det som inte är en lögn”. Om då lögnen inte finns, då måste ju allt vara sanning. Vi kan medge att det finns felaktiga sanningar och rätta sanningar, men allt är sanningar så länge man tror på dem.

Fast när jag läser igenom min egen text hittar jag ett fel, även om de två parter jag tog upp inte ljuger betyder inte det att lögnen inte finns. Vad är då lögnen? För att citera slutet av mitt resonemang ”… allt är sanningar så länge man tror på dem.”, jag vill tro att lögnen är sanningen man inte tror på. Alltså, när man påstår att en sanning är rätt trots att man vet att den inte är det. Men för personen som hör detta blir ju detta en sanning.

Exempel:

Person A säger till person B: Jag gillar jordnötter.

Person B säger till person C: Person A gillar inte jordnötter.

Om person C väljer att tro på person B vet alltså person C att person A inte gillar jordnötter, detta är sant.

Men om person A sa en sanning till person B vet vi att person Cs sanning är en lögn. Från person Cs perspektiv är lögnen dock en sanning och om person C skulle berätta för ytterligare en person, person D, att person A inte gillar jordnötter skulle han tala sanning.

Detta leder mig till två slutsatser:

1.      Allting är lögn

2.      Sanningen är lögnen vi tror på.