Hitta Narnia

Så tanken var att jag skulle satsa stenhårt på bloggen nu och försöka uppdatera så ofta jag kan... vilket jag helt klart inte har gjort. Men de berodde inte på lathet eller tidsbrist. Nej, det var snarare min självförtroendet som fick sig en törn.

För det mesta är jag jäkligt kaxig och slänger ur mig provoserande åsikter och förolämpningar hit och dit när jag disskuterar. Men det blir jobbigt sen när absolut ingen förstår en och absolut ingen håller med och man börjar undra om det man säger faktist är vettigt och sant. Kanske allt jag tror på och står för är fel, kanske jag har helt fel?

Samtidigt så tror jag ju på mina egna ord. Okej, så mina slutsatser är inte perfekta, men det vore skönt om man någon gång fick en annan respons än att jag har fel. För när någon bara tvärvägrar att ens fundera över det jag sagt blir jag bara ännu mer triggad och det hela slutar med att jag skriker och säger massa saker jag ångrar. Det vore trevligt om någon (förutom Josefin Stagge) i alla fall funderade över det jag sagt istället för att ta åt sig och direkt säga "fel fel fel!".

Så det är det jag gjort den senaste tiden, tvivlat på mig själv och mått allmänt dåligt och bara deppat.  Ibland blir det för mycket, oftast så orkar jag vara mig, men ibland blir det jävligt jobbigt. Ibland känns det som att mina gigantiska åsikter inte riktigt får plats, att JAG inte får plats. Det är tröttsamt att vara provocerande och jobbig och ibland vill jag bara vara vanlig, som alla andra. Ibland vill jag kunna stillsamt disskutera fester, tv-serier och bloggar utan enorma känslostormar av åsikter, känslor, tankar, orättvisor och kärlek. Men samtidigt vet jag att det inte passar mig, att jag skulle vantrivas i den miljön. Livet ska vara stormande annars blir jag uttråkad.