Hitta Narnia

(Innan jag bröjar vill jag bara säga att jag förstår viljan att uttrycka sig själv genom kläder, hår, smink och personlig stil. Men det är inte det de här inlägget handlar om.)

Jag såg nyss på facebook det gamla vanliga: någon tjej hade lagt upp en ny profilbild för 25 gången det här året där hon gör någon pose och har sminkat sig och fixat håret (inget fel med det egentligen) och alla hennes vänner hade like:at och kommenterat. En av kommentarerna var 'men orka...' antagligen menat som ett "orka att du är så snygg" eller liknande, men allt jag kunde tänka var:

Ja, men orka.
Orka upppdatera din facebookprofil med nya foton fastän absolut ingenting har ändrats med ditt utseende.
Orka lägga ner tid och kraft på att hitta en bra bild där du inte ser skitful ut men inte heller som en helt annan person eller onaturlig och stel ut.
Orka det!

Det finns en anledning till varför jag inte använder riktiga foton på mig själv på mina profilbilder: jag har helt ingen önskan att lägga ner tid på det där. Jag har min charmiga lilla avatar som jag kluddrade ihop själv på fem minuter och jag är nöjd med den. Dessutom så identifierar jag mig inte genom mitt utseende på samma sätt som andra människor verkar göra. Visst, människor känner igen mig genom mitt utseende och ja, jag är fucking gorgeous(!) men huruvida jag är snygg eller ej är faktiskt rätt orelevant enligt mig. Mitt utseende är något jag är född med: en biologisk grej som har med genetik och arv att göra och inte något som helst med vem jag ÄR.


Jag är de val jag har gjort i livet, allt jag har åstakommit, alla mina misstag och allt jag är stolt över. Jag är orden jag talar och sättet jag uttrycker mig. Jag är min humor, mina värderingar och mina åsikter: inte det faktum att jag har fräknar och blågrå ögon. Men ja: det där är kanske väldigt djupt och filosofiskt för något så vardagligt och ytligt som facebook, fine! Låt oss tala vardagligt och ytligt:


Jag är mina facebookstatusar.
Om någon har lust kan ni ju ta och kolla igenom min facebookprofil och säg mig sen om inte varje ord eller mening du hittar där, varje delad länk och citat, varje konversation inte kan berätta något om mig? Även om det är på en relativt ytlig nivå: Vem jag är som person, vilka människor jag bryr mig om, vad jag har för värderingar och förhoppningar, vad som får mig att skratta och vad som får mig att gråta, mina intressen och talanger. Man kan hitta glimtar av allt det där på min facebook och det är nästan uteslutet uttryckt genom ord.


Jag försöker inte uttrycka något smörigt budskap om att "utsidan inte spelar någon roll" och att "det är insidan som räknas" för vi vet alla att det inte är så. Det enda jag menar är att profilbilder är jävligt dumma. Så nej, orka profilbilder! För ingen människa vill egentligen bli sedd, det är bara det att vi tror att vi måste bli sedda för att bli hörda och det är det vi egentligen vill: vi vill bli hörda. Och personligen rekommenderar jag alla att använda sina ord istället för sina profilbilder för att bli hörda, facebook skulle bli så enormt mycket intressantare om vi gjorde det.

... måste vara den ultimata kärlekssången för den är

exalterad                                
snabb och pirrig

Den är

desperat sorglig
lugn & bedjande

Den är                                         GIGANTISK

P A M P I G         större än livet          mäktig

Den är helt unik
(...och väldigt bekant)

...den är precis allt den ska vara och allt den inte ska vara.