I'd do anything for love (but I won't to that) av Meatloaf...
snabb och pirrig
Den är
innerlig, liten, enkel och intim.
lugn & bedjande
P A M P I G större än livet mäktig
Den är lycklig och extatisk.
...löften och förväntningar. ...galen och besatt.
(...och väldigt bekant)
Den är smörig och klyschig och...
Skins - säsong 4, avsnitt 3
Att skapa en idiot är enklare. Människor har lättare att acceptera det som är dåligt än det som är gott. Det är därför det kan bli en sån katastrof när man försöker ge anti-hjälten en tredje dimension. Det blir ofta klyschigt och patetiskt. Det var flera tillfällen där jag höll andan under avsnittet i rädsla att det skulel bli just klyschigt.
Exempelvis de delar som berörde den yngre brodern. Där var jag rädd för att Cook skulle porträtteras som den perfekta storebrodern. Typ "Ja, han är en douche mot alla... förutom sin bror! Dags att få era hjärtan att smälta tjejer!". Men nej, Cook fortsatte vara en idiot. Ja, han älskar sin bror men det gör honom inte automatiskt till en bra förebild. En av de bästa scenerna är när de båda sitter på den sönderslagna bilen och lillbrorsan börjar svära och sparka. Hela den scenen var bara... gaaah! fantastisk!
Jag blev också lite rädd när Cook började gråta. Att han skulle öppna upp sig om sin hemska barndom och att tittarna skulle inse att det är därför han beter sig som en idiot: han är missförstådd! Men nej, så blev de ju inte och jag är lättad. Det är nog här jag till mn förvåning upptäckte att jag identifierar mig med Cook. Jag har också svårt att ta ansvar för mina egna misstag.
Och sista grejen: Tack gode gud att Naomi och Cook inte delade mer än en kyss.
Så yesh, I'm very pleased with this episode :)
Uppgift i Svenska B
Använd samma skrivsätt som Per Hagman i novellen syster
Vinflaskan ligger kvar golvet. Det droppar fortfarande rött spanskt vin från mynningen. Det har bildats en pöl på den nya vita mattan.
Den får hon nog slänga.
Om hon nu inte lämnar in den på kemtvätten.
Fast det kostar ju såklart.
Så fin var den faktiskt inte.
Det var Markus som köpte den för att ha något mjukt under fötterna när han går upp mitt i natten för att titta på tv när han inte kan sova. Det kommer inte att behövas längre. Om han nu inte ångrar sig. Han kanske står utanför dörren just nu. Han kanske har hunnit ner till Lundgrens blommor och köpt en stor bukett rosor.
Fast nu är hon sådär dum igen.
Det är klart att han inte står där ute med blommor. Han sa att det var sista gången, att det räcker nu.
Hennes blick dröjer kvar vid dörren några sekunder.
Hon tar några steg mot vardagsrumsbordet.
Hon böjer sig ner och tar upp vinflaskan.
Hon slänger den tillsammans med listan över bröllops gäster.
Hon heter Sophie, är 28 år och var förlovad för 10 minuter sen. Nu är hon bara Sophie. Sophie som är snäll men inte så mycket mer. Inte direkt snygg men absolut inte ful. Hon jobbar som bokföringskontorist på ett litet försäkringsbolag i Stockholm. Det är precis lika tråkigt som det låter. På 7 år har hon inte kommit någonstans med sitt liv. Hon sitter i samma trånga lägenhet med samma jobb och nu är hon inte ens förlovad längre.
Fast kanske finns det ändå en chans att Markus ändrar sig. Han stod ut med henne bättre än någon annan gjorde. Hon vet inte vad som gick överstyr den här gången. Det var inte första gången hon ifrågasatt deras förhållande. Det var inte första gången hon fick för sig att han skulle svika henne en dag och hitta en annan. Ändå var det just idag av alla dagar han tröttnade.
Hon sätter sig ner i den slitna skinnsoffan.
Vissa händelser hemsöker en genom hela livet. Vissa saker glömmer man aldrig. Vissa upplevelser spelas upp om och om igen i ens huvud. Som en repig grammofonskiva.
Det där sista matteprovet hade varit så viktigt. Utan det där MVG’t skulle hennes journalistplaner vara förstörda. Utan betyget som skulle få in henne på en bra skola skulle hela hennes framtid vara krossad. Sophie var 18 och gick sista vårterminen i gymnasiet. Hela klassen satt och väntade på att nästa lektion skulle börja, utom Sophie. Hon väntade på att matteläraren skulle dyka upp och berätta hur det gick. Han hade sagt att han skulle rätta hennes prov först och meddela henne så snart han kunde. Bredvid henne på bänken i den gråa skolkorridoren satt Carolina, hennes bästa vän. Fem minuter innan lektionen började kom matteläraren. Han såg bister ut och tittade rakt mot Sophie. Han stegade fram och ställde sig framför Sophie, skulle de kunna prata lite. Självklart, hade hon svarat och följt med honom lite längre bort från resten av klassen.
Hon rycks ifrån sina tankar när hon hör dörrklockan. Hennes första tanke är att det är Markus, att nu står han verkligen där med blommorna. Hon sväljer glädjen, man ska inte ropa hej förens man är över floden. Men glädjen kunde inte låta bli att bubbla i magen på henne. Sekunden hon öppnar dörren och får se på Margot, hennes 70-åriga granne, dör bubblorna i magen. Hon hade hört skrik och undrade om något var fel. Sophie förklarar läget, lugnar tanten och stänger dörren. Med en suck trycker hon sig mot dörrens vitmålade yta och sjunker ner på golvet. Grammofonstiftet hackar sig återigen fram över den blanka svarta ytan.
Det kom inget budskap om ett förhöjt betyg, inget MVG till Sophie. Fuskare får inte MVG’n. Hon hade varit den enda som sets till i lärarkorridoren de 10 minuter matteläraren lämnat sitt rum för att gå på toa. Hon hade stått ensam i korridoren och väntat på honom när han kom tillbaks och svarspappret hade legat på skrivbordet innan han gick. Det var så logiskt, det var inte sant. Hon tittar sig förvirrat omkring, försöker förstå. Det var ju inte jag.
Något rosa fladdrar förbi i ögonvrån.
Hon vrider på huvudet.
Där är den.
Pennan!
Pennan som låg på det smutsiga golvet när hon först stegade in i korridoren.
Den rosa pennan med luddiga fjädrar i toppen.
Pennan som någon tappat.
Någon som hon hörde försvinna runt hörnet precis när hon steg in i lärarkorridoren.
Någon som måste ha fuskat.
”Men jag såg…” fokuserar blicken. Carolinas pennskrin. Den sticker ut ur Carolinas pennskrin. Carolinas penna.
Hon såg vaddå?
Carolina tittar upp, deras ögon möts. Sophie tittar från pennan till matteläraren och tillbaks till Carolinas blå ögon. Två blå ögon som förstår, två blå ögon som vet.
Sophie såg vaddå?
Hon tittar bedjande på de blå ögonen. Hon vet. Hon vet att hennes bästa vän kommer erkänna. Hon vet att hennes bästa vän inte behöver MVG på det här matteprovet för att klara sig. Hon vet att det kommer fixa sig.
Matteläraren är besviken, han kan inte räkna in det här provet i Sophies betyg. Han kan inte ge henne MVG’t hon behöver.
Sophie fortsätter titta in i två blå ögon.
Sophie reser sig upp.
Hon går in i sovrummet.
Hon sliter bort överkastet.
Hon kryper ner under täcket.
Hon sluter ögonen och tar ett djupt andetag.
Hon heter Sophie, är 28 år och har aldrig varit gift. Hon jobbar på ett litet försäkringsbolag i Stockholm som bokföringskontorist. Hon har haft samma jobb, samma lägenhet, samma liv i 7 år och hon kommer aldrig att bli journalist.
Ny inställning
Nu har suttit och raderat ett helt gäng inlägg på bloggen. Jag har nämligen bestämt mig för att satsa på att göra den här bloggen till mer av en debatt blogg. Alltså: inga "dagbok-inlägg" eller så. Alla inlägg här efter kommer vara mer 'proffsiga' om man säger så. Det kommer vara debattartiklar, djupare texter, dikter, små noveller, krönikor eller satir. Allt ska dock vara texter som kan förekomma i en tidning eller böcker. Är du alltså här för att läsa om min vardag kan du lämna bloggen. Den kommer dock fortfarande vara personlig eftersom många av texterna kommer spegla mina åsikter eller hur jag mår och sådär. Så nu är det bara att köra på, istället för att skrika på lektionerna kommer jag skrika här.
skärp dig!
jagrimmar.blogg.se
jaha, nu känner man att man måste öka standarden på bloggen lite. Det där är en bra blogg, det där är en intressant och unik blogg. Det där vill jag läsa! Mion blogg måste göra ett ordentligt ryck, det behövs lite renovering! Jag behöver hitta tillbaks till mitt egentliga syfte: att lufta mina tankar och åsikter i skrift, inte skriva massa skit om mitt ointressanta liv som ingen ändå bryr sig om.
NU KÖR VI VAFAN!!!
Moahahahaah :D
hoho, jag är så busig :D Om ni bara visste vad jag har hittat på 8D. Jag är extremt dålig på sånt här för jag håller på att spricka av längtan för att få berätta mitt smarta bus med någon. Men det gårinte, nej, nope, never!
hohoho, kommer någon gå på det? :D?
Nu ska Victor få internetet
Victor är glad för han får internetet. Victor är lite små pömsig och ska provspela till en film imorrn. Jag är klar.
Pannbiff med kaviar
Min dag i kvadrat :D:D:D:D
[insert awsome rubrik]
Skaffat ny blogg... för jag tröttnade på den andra... Hum di du.
Jag har inget mer att säga för tillfället. DÄrför kommer jag nu skriva korv 35 gånger!
korv korv korv korv kovr kovr korv korv korv korv kovr korv korv korv korv korv korv korv korv korv korv korv korv korv korv korv korv korv korv korv korv korv korv korv korv
(Nej, jag copy pastade inte. Det är fusk!)
