Vem bryr sig om jag är snygg?
Jag såg nyss på facebook det gamla vanliga: någon tjej hade lagt upp en ny profilbild för 25 gången det här året där hon gör någon pose och har sminkat sig och fixat håret (inget fel med det egentligen) och alla hennes vänner hade like:at och kommenterat. En av kommentarerna var 'men orka...' antagligen menat som ett "orka att du är så snygg" eller liknande, men allt jag kunde tänka var:
Orka upppdatera din facebookprofil med nya foton fastän absolut ingenting har ändrats med ditt utseende.
Orka lägga ner tid och kraft på att hitta en bra bild där du inte ser skitful ut men inte heller som en helt annan person eller onaturlig och stel ut.
Orka det!
Jag är de val jag har gjort i livet, allt jag har åstakommit, alla mina misstag och allt jag är stolt över. Jag är orden jag talar och sättet jag uttrycker mig. Jag är min humor, mina värderingar och mina åsikter: inte det faktum att jag har fräknar och blågrå ögon. Men ja: det där är kanske väldigt djupt och filosofiskt för något så vardagligt och ytligt som facebook, fine! Låt oss tala vardagligt och ytligt:
Jag är mina facebookstatusar.
Om någon har lust kan ni ju ta och kolla igenom min facebookprofil och säg mig sen om inte varje ord eller mening du hittar där, varje delad länk och citat, varje konversation inte kan berätta något om mig? Även om det är på en relativt ytlig nivå: Vem jag är som person, vilka människor jag bryr mig om, vad jag har för värderingar och förhoppningar, vad som får mig att skratta och vad som får mig att gråta, mina intressen och talanger. Man kan hitta glimtar av allt det där på min facebook och det är nästan uteslutet uttryckt genom ord.
Jag försöker inte uttrycka något smörigt budskap om att "utsidan inte spelar någon roll" och att "det är insidan som räknas" för vi vet alla att det inte är så. Det enda jag menar är att profilbilder är jävligt dumma. Så nej, orka profilbilder! För ingen människa vill egentligen bli sedd, det är bara det att vi tror att vi måste bli sedda för att bli hörda och det är det vi egentligen vill: vi vill bli hörda. Och personligen rekommenderar jag alla att använda sina ord istället för sina profilbilder för att bli hörda, facebook skulle bli så enormt mycket intressantare om vi gjorde det.
Luna OOC?
(This is an explanation of my thoughts regarding the latest update of my fanfiction http://www.fanfiction.net/s/7505165/5/Hello_Draco)
First of all I want to say that I actually never planned for this to happen. I knew that Luna would confront Draco somehow, but not quite like this. But when I sat down to wrote the chapter Draco insisted on being an idiot and threaten Luna like that. Which I didn’t mind, I thought it fit his character quite well! But to my surprise Luna responded the way you just read in the story, by being very out of character. I actually considered re-writing the chapter multiple times, but in the end I decided to keep it this way, and here’s why:
I like to think of Luna as someone who is seen as this loony dreamer that is very disconnected to the real world. And yes, the first part can be true but the last part, her being disconnected, isn’t! She is very perceptive and she knows what’s going on. Actually, she is probably the first one to understand what is happening in most situations! She sees what others don’t, and I’m not only referring to the nargles! No, I mean that she understands the human mind and emotions, how those two things are connected and how to make it better. She would probably be an excellent psychiatrist. So when Draco asks her why she’s not scared of him, she tells him the truth: he can try to hide it all he wants, but she knows that he is a coward. He couldn’t kill Dumbledore and he won’t be able to kill her either. In the battle he and his family didn’t stay to fight for neither Hogwarts nor Voldemort, they just ran away. And this is just one thing, out of many other, that she has come to understand about Draco.
But yes, that doesn’t really give you an explanation to why Luna started shouting like that. She could have told him the exact same thing in her normal Luna-esc way. I can’t really explain why that is without ruining future chapters for you, but I can tell you this: Luna acting like this will not go un-noticed. Other characters in the story will see that she’s acting weird and comment on it. She herself will acknowledge it and I won’t just leave it like this, there will be some kind of follow-up to all of this! I’m not sure if the reason will be explained soon or even not at all. But I do have an explanation to why she’s acting like this, but I’ll rather have you figure it out on your own!
Fredrik Burestad är en lugn och sansad kille.
Min design fortsatte krångla igår men nu tror jag de ska funka.
Igår frågade jag mina klasskamrater vad jag skulle skriva för provocerande text nästa gång. Fredrik tyckte jag skulle skriva om honom. Jag svarade att jag kan skriva att Fredrik är extremt cool för det är väldigt provocerande, men jag har ändrat mig! Att vara provocerande handlar ju om att säga något som känns så fel att man blir frustrerad. Om jag skulle säga att Hitler var ju en rätt så snäll kille om man tänker efter och vara helt seriös så skulle det vara pårovocerande. Därför har jag nu ändrat mig och skrivit en ny text om Fredrik som är väldigt provocerande i min mening...
Fredrik är en lugn och sansad kille. Han är aldrig jobbig eller irrriterande. Man känner aldrig att man vill slå till honom i huvudet med ett strykjärn eller så. Han bara sitter på lektionerna och håller sig lugn, han tar alltid hänsyn till människorna runt omkring sig och han skriver aldrig snopp i ens skrivbok eller något sånt. Han är bara hemskt trevlig och normal.
Autumn
vett och etikett!
Jag vet att det finns många som är rätt så negativa till kungafamiljen och är sjukttrötta på uppmärksamheten runt bröllopet mellan Victoria och Daniel. Men jag tycker det är mysigt med en svensk kungafamilj och bröllopet var väldigt fint. Finast hitills är nog Daniels tal under middagen, det var jättegulligt faktist!
Men iaf, det jag ville prata om var faktist inte bröllopet utan lite spännande bröllops etikett som ni kanske inte visste om. De flesta bör veta att man inte bör ha vit eller svart klänning på bröllop. Du ska inte ha vitt eftersom det är respektlöst mot bruden som ska ensam stå i vitt skrud och vara i centrum under sin bröllopsdag. Svart är en sorgefärg och passar sig därför inte på ett bröllop. Men visst ni att man inte bör ha en röd klänning på sig på ett bröllop? Detta betyder nämligen att man har en hemlig affär med brudgummen! Det är inte så många som vet det, jag såg t.o.m. hur två stycken på kungabröllopet hade röda klänningar... illa! Men nu vet ni iaf så ni slipper göra misstaget själva ;)
en fråga bara...
... är det taskigt att bli gladöver att någon du ogillar är otrevlig mot dig och därför antagligen ogillar dig med?
Jag menar... om jag försöker vara trevligmot dennna person trots att jag inte gillar henne och hon ändå beter sig bitchigt. Är det fel att bli glad då? Varför jag blir glad? För då är det inte bara jag som är en bitch, utan även hon. Och om jag sedan fortsätter vara trevlig mot henne och hon fortsätter ändå vara otrevlig, då är det BARA hon som är bitchig :D
eller så har någon berättat att jag inte tycker om henne och därför är hon bitchig. Så när jag sen försöker vara trevlig framstår jag bara som falsk??
gaaaaaaahhh... jag hatar sånt här tjejgräl och skit. Jag brukar normalt inte hålla på så här, men vad ska man göra om människan verkligengår en på nerverna??
cola eller idrott?
Om man t.ex. hade en regel att manvar tvungen att sitta och titta på även om man var sjuk skulle ju ingen fejka att dom var sjuka för att slippa gympan eftersom man ändå måste vara där och titta på. Men om man tvärtom absolut inte får vara där lär väl fler sticka till centrumeller liknande istället?
Jag vet inte... så resonerar jag iaf. Jag bryr mig inte, det var inte precis jätte viktigt förmig att få titta på idrotten. Bara en tanke liksom...
