"En skåning gömmer sig i din hamburgare"
Jaja, det var inte det jag skulle berätta om. Idag när jag kom hem till skolan var jag såklart jätte kissnödig (lyckas alltid bli kissnödig de sista meterna innan jag kommer hem) så jag skyndar mig upp för trappen och börjar gräva i väskan efter nycklarna. Tror ni inte jag har glömt att lägga ner dom i väskan? Jo, självklart. Nothing to do but springa ut för att leta efter en buske. Så jag ringer mamma och berättar att jag inte har några nycklar och hon ber mig ringa min käre bror. Jag ringer Victor vars mobil självklart laddat ur. Jag försöker ringa mamma igen, men eftersom jag har pappas mobil (eftersom min egen är borta) råkar jag på något sätt stänga av mobilen. Jag sätter igång den igen, men jag vet ju inte pin-koden. Jag går tillbaks upp till lägenheten och hör hur telefonen ringer därinne (antagligen mamma som undrar om jag kom in eller ej. Så jag sätter mig på trappen och är allmänt frustrerad. Ovanpå allt detta har jag tydligen även fått min mens, allting var tydligen emot mig.
Precis då kommer grannen som tur var, så jag får låna hennes mobil och ringa mamma. Jag ringer mamma och berättar vad som hänt och tydligen var det pappa som ringt på hemtelefonen (och på mobilen). Mamma säger att pappa åkte från jkobbet alldeles nyss hon har dock ingen aning om pappa körde iväg för att låsa upp åt mig eller köra till Täby Centrum. (man tycker ju att han borde köra direkt hem när han vet att jag är utelåst och inte svarar på någon av telefonerna. Känns som han borde bli orolig eller nått, men nej, han blev tydligen sur för att jag inte svarade och sket i mig.) Så iaf, jag sitter där och känner hur hoppet rinner av mig och precis då ser jag Victor komma utanför. HALLELUJAH! Jag har seriöst aldrig blivit så glad över att se den skitungen :D
Så det gick bra iaf, men jag 'är seriöst skit pisst på pappa. Tänk om det hade hänt mig något liksom!!
Aja, mammma är på dåligt humölr och kommer dampa om jag inte hjälper henne med maten, BYE!
