Glee - I kissed a girl - Shelby/Puck/Quinn rant

Shelby/Puck/Quinn triangle dramat är något jag har svårt att ha åsikter om. Inte för att jag har för få av dem, utan för att jag har för många. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag måste börja med att säga att jag älskar Shelby/Puck-ploten! För tillfället hejar jag på dem som par också, men jag är inte ett galet Shuck-fan, det hela beror helt och hållet på vart handlingen kommer föra oss. Ett par som däremot kommer behöva lite mer övertalning är Quick! Nej, jag är inte ett fan av Quinn/Puck. I början blev jag faktiskt rent av förvånad att människor kallade ploten ett triangeldrama! Min första reaktion var typ? Öh, Puck, Shelby och… vem är den tredje? Quinn/Puck är helt över för min del, samma gäller Quinn/Finn. Quinn behöver en ny handling som utvecklar henne som karaktär, för just nu trampar hon bara i samma gravidträsk med Puck och Finn i fronten som hon gjorde i säsong 1. Ta mig inte fel nu, jag kritiserar inte Glee för det här, jag kritiserar fansen. För om jag får säga vad jag tror så är det just det jag precis talat om som ÄR Quinns karaktärsutvecklande plot just nu! Fansen misstar hela Quinns babydrama med Puck just nu som något romantiskt. Men vad jag tror att det hela handlar om är just det att Quinn fortfarande inte kan släppa taget om den hon var i början av säsong 1 och DÄR har vi Quinns handling för säsong 3! Jag tror, och hoppas, att allt det här är en build-up till att Quinn kommer bryta ihop totalt för att i slutändan kunna bygga upp sig själv igen. Quinn behöver spela ut den här ploten och sedan hitta en kille som hon inte dejtar bara för egen vinning. Hon dejtade Finn för att hon älskade bilden av dom som ett par, inte Finn. För att dejta Puck var han tvungen att bevisa att han inte var en ”Lima-loser” och dessutom började hon inse att Finn inte var så perfekt som hon trodde. Hon ville bli tillsammans med Finn igen för att de skulle vara de perfekta promqueen and promking paret. Sam och hon var ’Barbie and Ken’ och de , återigen, hon älskade BIDLEN av dom som ett par, inte honom. Alla Quinns relationer har bara handlat om hur förhållandet och killen kan vara till fördel för henne. Så ja, om jag fick bestämma skulle Quinn helt lämna alla sina gamla romanser bakom sig och börja om från början. Det finns massa andra manliga karaktärer hon kan dejta, typ Artie (<-- mitt försök att smyga in min Quartiekärlek :D Jag vet att dom är crack, men de vore gulligt :3).

 

Men även med Quinn/Puck kan jag känna att det ändå finns en möjlighet att övertyga mig. Efter dagens avsnitt ser vi ändå att Puck och Quinn nu verkar vara på samma nivå. Hon kan inte bossa över honom längre och Puck har vuxit upp och tröttnat på att ligga runt. Visst finns det ändå en chans för dem? Men som sagt. Det kräver övertalning. Speciellt efter sjukhusscenen med Shelby och Puck. Sötaste moment hittills, eller vad? Vad som också ger mycket plus till Pelby-skeppet är att Puck faktiskt sa ifrån i det här avsnittet.  När Shelby återigen nekade Puck ställde han sig upp och sa ifrån han också: Du vet inte vad du tackar nej till. Jag vet, visst känns det som att det borde vara ett minus, men nej! Det visar att Puck är en vuxen man med vuxna känslor. Inte en kärlekskrankt liten tonåring. Till skillnad från vad vi såg i avsnittet ”ballad” i säsong 1 (där Rachel blir förälskad i Mr. Schuester) så swoonar inte Puck över Shelby eller bygger upp en orealistisk sagovärld där han kommer vänta på henne för alltid. Här ser vi att Shelby inte skulle utnyttja Puck om hon skulle tillåta deras relation för Puck är inte försvarslös. Hon har varken fysisk eller emotionell makt över honom. Han kan säga nej till henne.

 

Jag tänkte ta upp lite mer saker i det här inlägget. Men återigen: det blev längre än jag väntat. Så jag tänker bara lägga till en sak! Jag blev överlycklig när jag hörde Coach Beiste sjunga de första tonerna till Jolene. Jag är ett Dolly Parton fan och jag blev jätteexalterad. Tyvärr tycker jag låten tog slut för fort och att den inte alls fick så mycket spelrum som jag hade önskat. Men men… Var det förresten någon annan som la märke till att Beiste säger att hon känner sig som ”someone stuck in one of those sad country lovesongs” (återigen: citerat ur minnet) precis innan hon sjunger. Rolig detalj bara :)


Glee - I kissed a girl - review

Jag har sett fram mot det här avsnittet sen jag insåg att det antagligen kommer fokusera på Santana. Santanas karaktärsutveckling är antagligen den bästa i hela Glee och flera gånger har jag faktiskt uppskattat att hennes bitchighet balanserat ut flera av de andra karaktärernas smörighet (framför allt Finn och Rachel!).  I allmänhet så tyckte jag om avsnittet och jag blev inte besviken, men de finns ändå visa saker jag vill diskutera djupare… (jag delar upp avsnitten i olika rubriker så man kan hoppa över det som man anser oitressant)

 

Finn Hudson (+ lite Santana)

Finn är blödig. Jag tror att jag aldrig gillade Finn i första säsongen för att jag förväntade mig att den manliga huvudkaraktären (för Finn och Rachel är ändå huvudkaraktärerna, även om de tappat fokus under senare säsonger så kommer det alltid vara dem som hela serien byggdes upp runt omkring!) skulle vara en typisk sportkille som genom musiken skulle hitta sin känsligare sida. Jag tror först i det här avsnittet så kan jag fullt ut acceptera att Finn inte är vad jag trodde han skulle vara. Finn behöver inte hitta sin känsliga sida för det är den som personifierar honom. Finn SKA vara den smöriga, känsliga killen som bryr sig om alla, MEN som också gillar fotboll och kan vara väldigt tjockskallig. Först blev jag förvirrad av hur mycket Finn var en del av hel Santana-är-lesbisk-ploten i det här avsnittet, men efter ha tänkt efter lite inser jag att det är sån han är. Dessutom tror jag att, efter allt han gått igenom med Kurt, är han nog en av gruppens största gay-supportrar.  På ett sätt är det bra att Finn blir den som tar upp kampen mot den känslobarriär Santana sätter upp för, till skillnad från Santana, är Finn inte rädd att vara känslosam och sårbar. Jag kände precis som Santana när Finn annonserade vekcans tema, Lady music: Vem har gett Finn rätten att utse ett tema som helt är dedikerat åt santana utan hennes samtycke? Men det är just det som är grejen, han måste göra det för Santana kommer inte göra det själv och Finn är beredd att se ut som en idiot för henne.

 

Santanas försvarmekanismer

Jag älskar att Blaine och Kurt får göra den första låten dedikerad till Santana: Perfect! Varför? För att för det första tror jag att Blaine och Kurt har genomskådat Santana på samma sätt som Finn har. När hon sitter och suckar och himlar med ögonen genom deras uppträdande för att avsluta med ”thank you! After everything I’ve been through I get to add that to the list!” (ß citat taget ur minnet och antagligen hemskt fel citerat) så tar de inte illa upp. Jag tror de båda två förstår att det är Santanas försvarsmekanism. Dessutom är Santanas ansiktsuttryck och repliker HILARIOUS!

Girls just wanna have fun… Jag har ingen aning vad jag ska tycka. Jag hoppar mellan att älska vad de gjort med låten till att rysa åt Finns sätt att framföra den. Som jag sagt innan, han är såå hemskt smörig! Och även om jag älskar tanken bakom karaktären och tycker att Finn ska vara just som han är så kan inte jag, personligen, låta bli att tycka att det här bara är usch usch usch! Jag tror mitt största problem är att Santana i slutet tackar Finn och kramar honom. Jag hade velat stryka kramen helt, det är ett steg för långt. Att Santana överhuvudtaget tar åt sig av Finns låt och inte sitter där och surar är ett SÅNT STORT STEG! Kramar är för mycket, jag tycker inte den är realistisk. Men men… det här är ju trots allt ett musikal-drama, det ska väl vara lite på det sättet.

 

I kissed a girl och gay-rant

En annan sak jag verkligen har problem med att besluta om jag älskar eller hatar är uppträdandet av I kissed a girl. Det är helt enkelt rätt låt i fel avsnitt. I kissed a girl är slag sången för barsexuella och bicurious tjejer som strular med andra tjejer för spänningen och nyfikenheten. Vilket är precis den fas Santana lämnar bakom sig. Jag blir nästan förolämpad av låten i sig då den glorifierar bilden av lesbiskhet som något porrigt och oseriöst, men jag har ändå accepterat den eftersom jag tycker att alla slags sexuella uttryck ska få hyllas. Det som blir fel är när man använder låten i ett avsnitt som ska handla om äkta lesbiskhet. Santana var i ’I kissed a girl’ stadiet i säsong 1 och det var inte det som fick mig, och många andra, att älska henne. Det var först när hon erkände att det Brittani och hon höll på med betydde mer för henne än så. Santanas problem har aldrig varit att hon är sexuellt attraherad av Brittani, det är att hon är emotionellt attraherad av henne. Sex är bara sex, det som i slutändan betyder något är kärlek. Jag önskar Glee hade valt en låt som prisar lesbiskkärlek istället för att ytterligare glorifiera den osunda bilden av lesbiskhet som något för killar att runka av till. Nu när jag tänker på det så fegade de ur på samma sätt i ’the first time’! Tolka mig inte fel, jag älskade ’the first time’ och tyckte Glee gjorde ett fantastiskt jobb men när vi tänker efter lite… ’the first time’ SKULLE handla om sex, men i slutändan blev fokusen kärlek. Den här veckans avsnitt SKULLE handla om kärlek men de valde en låt som representerar sex. Är det ett sammanträffande att det förstnämnda avsnittet handlade om två pojkar och det sistnämnda om två flickor? För visst är det så att när vi pratar om två homosexuella män så just sex något väldigt kontroversiellt. Sexuella handlingar mellan två män visas nästan aldrig i den allmänna median och när den gör det trippas det alltid på tå runt omkring ämnet. Istället för att visa åtrå mellan Blaine och Kurt fick vi se mysiga bilder av hur de kramas och håller handen. Ser vi på lesbisk action i tv ser man nästan uteslutet det sexuella. Det är bara SEX SEX SEX och nästan ingen känsla… Får jag vara en feministfitta och säga att det beror på at vi lever i en heterosexuell vit mans värld? Nåja, låt oss inte gå in på det. I slutändan så anklagar jag inte Glee för det här. Som jag brukar säga: Det är inte boken(filmen/tv-serien som gör samhället, det är samhället som gör boken/filmen/tv-serien!

 

Jag har massa mer att säga om det här avsnittet men jag tror jag får dela upp det i två inlägg för det här blev väldans långt :P Men det här är i alla fall slutet på min rant om Santana. Nästa inlägg kommer handla om Puck/Shelby/Quinn och lite annat smått och gott J


RSS 2.0