Hitta Narnia

Jag tyckte inte om Sam och Mercedes när de först blev ett par. Jag tyckte det var fint att Mercedes tillslut fick en kille. Men annars tyckte jag varken bu eller bä om Sam och hon som ett par. Men nu fullkomligt ÄLSKAR JAG DOM! Jag är så taggad på en romantisk Samcedes storyline! Det var ett tag sen vi hade lite nyförälskelse i serien, på senaste tiden har vi fokuserat mycket på gamla par som fått problem. Det ska bli härligt att se lite fjärilar och pirr i magen igen.

När Sam tar Mercedes hand och hon ger sitt lilla tal om hur hon kommit över honom och för någon sekund tror vi att det inte kommer bli något men så ropar Sam ”I don’t care how  big and bad your boyfriend is, I’m gonna fight to get you back”. Gulligt ja? Men hjärtat smälter på riktigt när man ser Mercedes lilla leende. D’aaaw-moment right there! Och de söta leendena sluta inte där. Hur Sam först står och gungar med i musiken under I will Survive/I’m a survivor mash-upen för att sedan brista ut i ett leende eller när Sam gör sina stripper-moves under ABC och Mercedes ler både roat och generat på samma gång. Det här är min nya favoritpairing!

Btw, bara jag som tycker att trouty mouth är snyggare än han någonsin var innan?

Bt

Är det bara jag som faktiskt tycker att Troubletones var bättre än new Directions? Fast det kanske bara är min stora kärlek för tjejkören som talar. Jag bara älskar dem! Jag vill se Troubletones bli en trio bestående av Sugar Motta, Mercedes Jones och Santana Lopes. Jag vill se dom göra ett coolt glam 50-tals soul nummer tillsammans! Mercedes skulle vara en super sexig souldiva med sin fantastiska röst, Santana skulle ha en femme fatale power-babe attityd med en 50tal-tvist och Sugar kör på en ’ops, did I just drop my pen?’ teasing á Marlilyn Monroe med många små förvånade ansiktsuttryck och ”omedveten” sexappeal. Dom skulle ta världen med storm! Vem bryr sig om att vinna Finals? Vi kommer bli superstjärnor och få skivkontrakt på momangen!

New Directions kan plocka ut några av det där pojkarna och forma ett gleektastic boyband som motvikt!

Jag tycker dock att det är lite roligt att vi har haft hur många avsnitt som helst där människor klagat på att ingen annan än Rachel får skina och mycket riktigt! Nu när Rachel faktiskt inte kan vara med så lyckas New Directions sätta ihop en föreställning där absolut ALLA får sin egen tid i strålkastarljuset (förutom Rory, what’s up with that?). Och det funkade ju! Det var fantastiska nummer, jag tror bara jag personligen tyckte bättre om Troubletones låtval annars var New Directions LÄTT bäst!

Mycket riktigt. Quinns potentiella romans med Puck var inte fokusen det här avsnittet utan istället ägnades dagens avsnitt på många sätt till att övertyga vår favoritblondin att hon ska njuta av att vara ung. Jag är både glad och ledsen över hur Quinns problem togs an i dagens avsnitt. Å andra sidan gillar jag att Sam gav henne sitt lilla tal om att ha ”rich white girl problems” då det är precis vad de är. Det är inte synd om Quinn, ingen har behandlat henne orättvist på något sätt, det är hon själv som är ansvarig för sin olycka just nu. Samtidigt tycker jag det är lite synd att det faktiskt löste sig. För nu har glee berövat oss av ytterligare en stor dramatisk smäll. Dom bygger upp så mycket men fortsätter att ta alla intressanta handlingar och låta dem blåsa ut av sig själva. Kom igen nu! Gleeksen behöver sin dos av drama!

De flesta av Quinns scener i dagens avsnitt var rätt så halvtråkiga och torra. Hon sitter fortfarande kvar i samma slags scener och samma slags uttryck. Scenen med Sam: samma gamla Quinn ger en känslokall och affärsmässig förklaring till varför de borde vara tillsammans. Skillnaden är att nu för tiden går pojkarna inte på det. Puck gjorde det inte och inte Sam heller. Samma sak med hennes manipulerande och illvilliga beteende. Tack, men nej tack! Vi har sett det förut! Förhoppningsvis ligger vägen nu öppen för Quinn att visa lite äkta känslor och faktiskt ha en intressant storyline att komma med. Jag håller tummarna! (för att Artie är med i den (a)).

Fastän Santana inte hade någon storyline eller fokus alls det här avsnittet fortsätter hon att stråla! Efter massa halvdana scener där sam kommer tillbaks och en konstig låt om röda plastmuggar kommer Santana in och gör min dag med sitt helt underbara välkomnande av Sam. Jag fullkomligt älskar Santanas nyfunna vänskap med flera av sina ex. Hon och Finn var ju supersöta i förra avsnittet och i dag satt jag och log när Sam, efter att Santanas förolämpningar, bara ler och säger ”I’ve missed you too Santana!” för att sedan gå fram och krama om henne. Då jag själv alltid varit den trotsiga lilla flickan som visat sina känslor genom att retas i en familj full av pojkar så kan jag inte låta bli att smälta över såna här moments mycket mer än stora pampiga kärleksförklaringar. Nämnas måste också Santanas kommentar om att följa efter Finn med en bastuba: HILARIOUS!

Första delen av det här avsnittet var bara tråkigt. Men mot slutet var det faktiskt nästan rätt så fantastiskt. Det jag vill diskutera i min review idag är först Santana och Quinn/Shelby/Puck, bara för att knyta ihop förra veckans review med dagens avsnitt. Sen vill jag gärna ta upp allt som rör Blaine just nu! Hans karaktär, hans förhållande med Kurt, vad som är grejen med Sebastian och Finn. Jag har lite åsikter och kritik på det faktiskt. Jag ska såklart prata om sectionals och för att avsluta tänker jag ge lite kärlek till Sam/Mercedes! Just nu postar jag allt i ett inlägg men jag kommer också göra separata inlägg så om du bara vill höra om en av ämnena jag kommer ta upp kan du scrolla till rätt rubrik eller vänta på ett separat inlägg :)

Quinn (och lite Santana)

Mycket riktigt. Quinns potentiella romans med Puck var inte fokusen det här avsnittet utan istället ägnades dagens avsnitt på många sätt till att övertyga vår favoritblondin att hon ska njuta av att vara ung. Jag är både glad och ledsen över hur Quinns problem togs an i dagens avsnitt. Å andra sidan gillar jag att Sam gav henne sitt lilla tal om att ha ”rich white girl problems” då det är precis vad de är. Det är inte synd om Quinn, ingen har behandlat henne orättvist på något sätt, det är hon själv som är ansvarig för sin olycka just nu. Samtidigt tycker jag det är lite synd att det faktiskt löste sig. För nu har glee berövat oss av ytterligare en stor dramatisk smäll. Dom bygger upp så mycket men fortsätter att ta alla intressanta handlingar och låta dem blåsa ut av sig själva. Kom igen nu! Gleeksen behöver sin dos av drama!

De flesta av Quinns scener i dagens avsnitt var rätt så halvtråkiga och torra. Hon sitter fortfarande kvar i samma slags scener och samma slags uttryck. Scenen med Sam: samma gamla Quinn ger en känslokall och affärsmässig förklaring till varför de borde vara tillsammans. Skillnaden är att nu för tiden går pojkarna inte på det. Puck gjorde det inte och inte Sam heller. Samma sak med hennes manipulerande och illvilliga beteende. Tack, men nej tack! Vi har sett det förut! Förhoppningsvis ligger vägen nu öppen för Quinn att visa lite äkta känslor och faktiskt ha en intressant storyline att komma med. Jag håller tummarna! (för att Artie är med i den (a)).

Fastän Santana inte hade någon storyline eller fokus alls det här avsnittet fortsätter hon att stråla! Efter massa halvdana scener där sam kommer tillbaks och en konstig låt om röda plastmuggar kommer Santana in och gör min dag med sitt helt underbara välkomnande av Sam. Jag fullkomligt älskar Santanas nyfunna vänskap med flera av sina ex. Hon och Finn var ju supersöta i förra avsnittet och i dag satt jag och log när Sam, efter att Santanas förolämpningar, bara ler och säger ”I’ve missed you too Santana!” för att sedan gå fram och krama om henne. Då jag själv alltid varit den trotsiga lilla flickan som visat sina känslor genom att retas i en familj full av pojkar så kan jag inte låta bli att smälta över såna här moments mycket mer än stora pampiga kärleksförklaringar. Nämnas måste också Santanas kommentar om att följa efter Finn med en bastuba: HILARIOUS!

Blaine

I dagens avsnitt fick vi ytterligare en dos av Sebastiandramat. Ja, det kändes bra att Kurt fick vara lite badass och försvara sin och Blaines relation, men ärligt? Jag gillar inte Sebastian ploten, alls! Jag stod ut med den så länge vid hade det underbara Finn-Blaine dramat på sidan av. Men sen gick dom och FÖRSTÖRDE ALLT! Återigen, Glee bygger upp något och låter det sedan blåsa över av sig själv, WTF GUYS? WTF! (<- Ja, jag är irriterad!) Okej, så Blaine var Kurts lilla warbler romans i förra säsongen och vi uppskattade de enstaka pauserna från New Directions för att få vår dos av pojkkärlek och supersexiga warblers med Blaine i spetsen, men! Blaine är inte en warbler längre! Han har gått på McKinley sen första avsnittet av den nuvarande säsongen och det är dags att han får lite McKinley-storyline. Jag är trött på att se på ”Glee (featuring the Klaine show)”. För det är så det känns just nu, resten av gängets handlingar flyter in i varandra och korsas hela tiden medans Blaine och Kurt står vid sidan av för att hitta på egna äventyr med den här Sebastian. Ja, Blaine har varit med och gjort grejer med New Directions. Han hade West Side Story med Rachel, han och Kurt sjöng Perfect för Santana, men jag vill se mer. Jag vill se några ordentliga moments mellan Blaine och någon annan i new directions förutom Kurt. Det var här jag hoppades på något lite mer spännande mellan Blaine och Finn. Men nej, vi dödar den ploten genom att låta Blaine och Finn tala ut om det. Suck.

Sectionals

Är det bara jag som faktiskt tycker att Troubletones var bättre än new Directions? Fast det kanske bara är min stora kärlek för tjejkören som talar. Jag bara älskar dem! Jag vill se Troubletones bli en trio bestående av Sugar Motta, Mercedes Jones och Santana Lopes. Jag vill se dom göra ett coolt glam 50-tals soul nummer tillsammans! Mercedes skulle vara en super sexig souldiva med sin fantastiska röst, Santana skulle ha en femme fatale power-babe attityd med en 50tal-tvist och Sugar kör på en ’ops, did I just drop my pen?’ teasing á Marlilyn Monroe med många små förvånade ansiktsuttryck och ”omedveten” sexappeal. Dom skulle ta världen med storm! Vem bryr sig om att vinna Finals? Vi kommer bli superstjärnor och få skivkontrakt på momangen!

New Directions kan plocka ut några av det där pojkarna och forma ett gleektastic boyband som motvikt!

Jag tycker dock att det är lite roligt att vi har haft hur många avsnitt som helst där människor klagat på att ingen annan än Rachel får skina och mycket riktigt! Nu när Rachel faktiskt inte kan vara med så lyckas New Directions sätta ihop en föreställning där absolut ALLA får sin egen tid i strålkastarljuset (förutom Rory, what’s up with that?). Och det funkade ju! Det var fantastiska nummer, jag tror bara jag personligen tyckte bättre om Troubletones låtval annars var New Directions LÄTT bäst!

Sam och Mercedes

Jag tyckte inte om Sam och Mercedes när de först blev ett par. Jag tyckte det var fint att Mercedes tillslut fick en kille. Men annars tyckte jag varken bu eller bä om Sam och hon som ett par. Men nu fullkomligt ÄLSKAR JAG DOM! Jag är så taggad på en romantisk Samcedes storyline! Det var ett tag sen vi hade lite nyförälskelse i serien, på senaste tiden har vi fokuserat mycket på gamla par som fått problem. Det ska bli härligt att se lite fjärilar och pirr i magen igen.

När Sam tar Mercedes hand och hon ger sitt lilla tal om hur hon kommit över honom och för någon sekund tror vi att det inte kommer bli något men så ropar Sam ”I don’t care how big and bad your boyfriend is, I’m gonna fight to get you back”. Gulligt ja? Men hjärtat smälter på riktigt när man ser Mercedes lilla leende. D’aaaw-moment right there! Och de söta leendena sluta inte där. Hur Sam först står och gungar med i musiken under I will Survive/I’m a survivor mash-upen för att sedan brista ut i ett leende eller när Sam gör sina stripper-moves under ABC och Mercedes ler både roat och generat på samma gång. Det här är min nya favoritpairing!

Så, egentligen finns det mycket annat som jag borde kommentera på. Men jag orkar inte skriva mer nu! Jag fattar inte att det kan ta såhär lång tid att skriva en review, men jag har suttit framför datorn i 3 och en halvtimme nu. Själva avsnittet är ju bara 45 minuter!! Jag såg det iofs två gånger, men det blir ändå bara en och en halvtimme. Vad hände med de återstående 2 timmarna? Sån slöseri med tid egentligen…

Om du är här för att lära dig hur du vinner flickors hjärtan i allmänhet eller den där söta flickan som är för snygg och för populär för dig, då har du hamnat fel! Det här inlägget är inte mer än en liten nördflickas tankar runt nördromanser och varför nördar aldrig tycks hitta varandra. Tänk också på att, även om jag självutnämnt mig till nördarnas drottning, kan jag inte tala för alla kvinnliga nördar där ute. Det här är bara min åsikt… Förstått? Bra, då börjar vi!

Var är alla nördflickor/nördpojkar?

När jag var yngre fick jag höra av äldre nördar att det var hemskt ovanligt med tjejnördar. Så jag växte upp i tron att jag var sällsynt. Vilket visade sig vara hemskt fel: Nu för tiden är mina nördkompisar nästan uteslutet tjejer och vi sitter alltid och frågar oss själva, var är pojkarna? Jag tror jag har hittat svaret! Vi rör oss helt enkelt i olika ”nördkretsar”. Vi tjejer håller oss mer till böcker där pojkar gillar filmer. Tjejerna föredrar Harry Potter, killar gillar LOTR. Tjejer föredrar fanfiction och rollspel, pojkar kör på tv-spel.

Nu kanske ni säger: fel, fel, fel! Jag är pojke/flicka och jag gillar också ____! Vilket är väldigt, väldigt sant! Jag gillar absolut allt det jag precis nämnt. Och det är här jag har tipset till er nördpojkar, ni måste börja släppa in oss tjejer!

Så… du är en tjej och en nörd?

Pojkar, hur ska vi kunna bli kompisar med er om ni hela tiden tvivlar på om vi verkligen är ”äkta nördar”? Det händer mig ständigt att man är på någon slags social sammankomst och hör en grupp människor prata om något man tycker är intressant, t.ex. the Hobbit filmatiseringen. Så man nämner att man absolut älskar att Martin Freeman ska spela Bilbo. Först kommer de förvånade minerna, sen kommer frågorna och hokus pokus känner man sig som om man är på polisförhör. Vad vet du om Martin Freeman? Känner du bara igen honom från Love Actually? Har du sett sagan om ringen? Hur många gånger? Extended version? Läst böckerna? Vad gjorde du mellan 17 och 19 i söndags kväll?

Nåja, det där är kanske lite väl överdrivet. Ni brukar åtminstone maskera era frågor med vänliga leenden så att det ska låta som om ni bara samtalar. Och egentligen har jag ingenting emot det. Jag gör lite samma sak när träffar en ny person som påstår sig vara en nörd. Ordet har ju trots allt blivit lite på mode senaste tiden så man måste ju se till att de inte bara menar att de har sett ett avsnitt av Stargate någon gång men kan inte ens komma ihåg om det var SG1 eller Atlantis. Så visst, fråga på, det kan till och med bli en liten lek nördar emellan, vem kan mest? Nej, det största problemet är när ni dömer!

Harry Potter? HEJDÅ!

Visa intressen är tydligen inte nördiga nog för er pojkar. Harry Potter är ett sånt exempel! Kanske den där konversationen om the Hobbit ledde vidare och man börjar nämna andra fantasy böcker man gillar? Så då nämner man en av sina absoluta favoriter: Harry Potter! Och på visa killar kan man se hur glädjen dör DIREKT! Vad är det som är så fel med att gilla Potter? Jag vet att det finns många ”icke-nördar” som gillar Potter och jag accepterar att du kanske inte gillar böckerna. Men varför blir jag helt plötsligt inte värd att vara din kompis över den lilla detaljen? Och Potter är bara ett exempel! Man kan byta ut Harry Potter mot alla möjliga saker. Pojknördar kan vara sååå trångsynta! Om ni tycker på ett sätt så är alla som inte tycker likadant ”fake”.

Jag tycker inte att man är en nörd bara för man anser sig vara en ”gamer”. Jag är väldigt misstänksam mot ”socialnerds” och jag är en typisk ’har du inte läst boken räknas inte din åsikt’ anhängare. Men det är ju bara i teorin! Om jag träffar någon som faktiskt får en av dessa varningsklockor att ringa så sväljer jag mina fördomar och ger människan en livstid av chanser att ändra min åsikt. Även om du inte gillar Potter så har ni säkert miljoner andra intressen gemensamt, så fokusera på dem! Dessutom är det underbara med nördar att vi alltid är villiga att lära oss mer i ett ämne som låter intressant!

Hycklare!

Det här är det absolut sista jag vill nämna! Hycklare! Jag snackar om nördar som påstår att de vill hitta en tjej som uppskattar tv-spel och sci-fi lika mycket som de gör. Men när den tjejen väl dyker upp så ser de henne inte ens. För sanning är att de inte alls vill hitta en tjejnörd. De har antagligen redan siktat in sig på en typisk ’mina intressen är musik och kompisar’ tjej som spenderar varje helg på krogen. De vill alltså inte hitta en nördtjej, de vill att tjejen de redan gillar ska ha en hemlig nördig sida hos sig. Och visst, det är inget fel med att gilla en sån slags tjej om du gör det. Men säg det rakt ut i så fall! Vi tjejer är precis lika beskyddande om vår nördstatus och jag vet att jag blir en aning förolämpad när du sitter och tjuter att krogtjejen är en nörd precis som du för att hon råkade veta att AI har något med robotar att göra när jag rabblat upp Isaac Asimovs three laws of robotics bara två minuter innan!

Sammanfattning

Ja, nördtjejer finns. Vi är inte sällsynta, tvärtom faktiskt! Men ni måste våga se att vi faktiskt finns och acceptera oss. Det är klart det inte finns några ”äkta tjejnördar” om ni bara tittar åt andra hållet när vi står precis brevid er och när ni väl hittar oss så börjar ni leta fel i vår nördighet.

Som avslut vill jag gärna höra från manliga nördar vad ni anser att vi tjejer gör fel!

(This is an explanation of my thoughts regarding the latest update of my fanfiction http://www.fanfiction.net/s/7505165/5/Hello_Draco)

First of all I want to say that I actually never planned for this to happen. I knew that Luna would confront Draco somehow, but not quite like this. But when I sat down to wrote the chapter Draco insisted on being an idiot and threaten Luna like that. Which I didn’t mind, I thought it fit his character quite well! But to my surprise Luna responded the way you just read in the story, by being very out of character. I actually considered re-writing the chapter multiple times, but in the end I decided to keep it this way, and here’s why:

I like to think of Luna as someone who is seen as this loony dreamer that is very disconnected to the real world. And yes, the first part can be true but the last part, her being disconnected, isn’t! She is very perceptive and she knows what’s going on. Actually, she is probably the first one to understand what is happening in most situations! She sees what others don’t, and I’m not only referring to the nargles! No, I mean that she understands the human mind and emotions, how those two things are connected and how to make it better. She would probably be an excellent psychiatrist. So when Draco asks her why she’s not scared of him, she tells him the truth: he can try to hide it all he wants, but she knows that he is a coward. He couldn’t kill Dumbledore and he won’t be able to kill her either. In the battle he and his family didn’t stay to fight for neither Hogwarts nor Voldemort, they just ran away. And this is just one thing, out of many other, that she has come to understand about Draco.

But yes, that doesn’t really give you an explanation to why Luna started shouting like that. She could have told him the exact same thing in her normal Luna-esc way. I can’t really explain why that is without ruining future chapters for you, but I can tell you this: Luna acting like this will not go un-noticed. Other characters in the story will see that she’s acting weird and comment on it. She herself will acknowledge it and I won’t just leave it like this, there will be some kind of follow-up to all of this! I’m not sure if the reason will be explained soon or even not at all. But I do have an explanation to why she’s acting like this, but I’ll rather have you figure it out on your own!

Shelby/Puck/Quinn triangle dramat är något jag har svårt att ha åsikter om. Inte för att jag har för få av dem, utan för att jag har för många. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag måste börja med att säga att jag älskar Shelby/Puck-ploten! För tillfället hejar jag på dem som par också, men jag är inte ett galet Shuck-fan, det hela beror helt och hållet på vart handlingen kommer föra oss. Ett par som däremot kommer behöva lite mer övertalning är Quick! Nej, jag är inte ett fan av Quinn/Puck. I början blev jag faktiskt rent av förvånad att människor kallade ploten ett triangeldrama! Min första reaktion var typ? Öh, Puck, Shelby och… vem är den tredje? Quinn/Puck är helt över för min del, samma gäller Quinn/Finn. Quinn behöver en ny handling som utvecklar henne som karaktär, för just nu trampar hon bara i samma gravidträsk med Puck och Finn i fronten som hon gjorde i säsong 1. Ta mig inte fel nu, jag kritiserar inte Glee för det här, jag kritiserar fansen. För om jag får säga vad jag tror så är det just det jag precis talat om som ÄR Quinns karaktärsutvecklande plot just nu! Fansen misstar hela Quinns babydrama med Puck just nu som något romantiskt. Men vad jag tror att det hela handlar om är just det att Quinn fortfarande inte kan släppa taget om den hon var i början av säsong 1 och DÄR har vi Quinns handling för säsong 3! Jag tror, och hoppas, att allt det här är en build-up till att Quinn kommer bryta ihop totalt för att i slutändan kunna bygga upp sig själv igen. Quinn behöver spela ut den här ploten och sedan hitta en kille som hon inte dejtar bara för egen vinning. Hon dejtade Finn för att hon älskade bilden av dom som ett par, inte Finn. För att dejta Puck var han tvungen att bevisa att han inte var en ”Lima-loser” och dessutom började hon inse att Finn inte var så perfekt som hon trodde. Hon ville bli tillsammans med Finn igen för att de skulle vara de perfekta promqueen and promking paret. Sam och hon var ’Barbie and Ken’ och de , återigen, hon älskade BIDLEN av dom som ett par, inte honom. Alla Quinns relationer har bara handlat om hur förhållandet och killen kan vara till fördel för henne. Så ja, om jag fick bestämma skulle Quinn helt lämna alla sina gamla romanser bakom sig och börja om från början. Det finns massa andra manliga karaktärer hon kan dejta, typ Artie (<-- mitt försök att smyga in min Quartiekärlek :D Jag vet att dom är crack, men de vore gulligt :3).

Men även med Quinn/Puck kan jag känna att det ändå finns en möjlighet att övertyga mig. Efter dagens avsnitt ser vi ändå att Puck och Quinn nu verkar vara på samma nivå. Hon kan inte bossa över honom längre och Puck har vuxit upp och tröttnat på att ligga runt. Visst finns det ändå en chans för dem? Men som sagt. Det kräver övertalning. Speciellt efter sjukhusscenen med Shelby och Puck. Sötaste moment hittills, eller vad? Vad som också ger mycket plus till Pelby-skeppet är att Puck faktiskt sa ifrån i det här avsnittet.  När Shelby återigen nekade Puck ställde han sig upp och sa ifrån han också: Du vet inte vad du tackar nej till. Jag vet, visst känns det som att det borde vara ett minus, men nej! Det visar att Puck är en vuxen man med vuxna känslor. Inte en kärlekskrankt liten tonåring. Till skillnad från vad vi såg i avsnittet ”ballad” i säsong 1 (där Rachel blir förälskad i Mr. Schuester) så swoonar inte Puck över Shelby eller bygger upp en orealistisk sagovärld där han kommer vänta på henne för alltid. Här ser vi att Shelby inte skulle utnyttja Puck om hon skulle tillåta deras relation för Puck är inte försvarslös. Hon har varken fysisk eller emotionell makt över honom. Han kan säga nej till henne.

Jag tänkte ta upp lite mer saker i det här inlägget. Men återigen: det blev längre än jag väntat. Så jag tänker bara lägga till en sak! Jag blev överlycklig när jag hörde Coach Beiste sjunga de första tonerna till Jolene. Jag är ett Dolly Parton fan och jag blev jätteexalterad. Tyvärr tycker jag låten tog slut för fort och att den inte alls fick så mycket spelrum som jag hade önskat. Men men… Var det förresten någon annan som la märke till att Beiste säger att hon känner sig som ”someone stuck in one of those sad country lovesongs” (återigen: citerat ur minnet) precis innan hon sjunger. Rolig detalj bara :)

Jag har sett fram mot det här avsnittet sen jag insåg att det antagligen kommer fokusera på Santana. Santanas karaktärsutveckling är antagligen den bästa i hela Glee och flera gånger har jag faktiskt uppskattat att hennes bitchighet balanserat ut flera av de andra karaktärernas smörighet (framför allt Finn och Rachel!).  I allmänhet så tyckte jag om avsnittet och jag blev inte besviken, men de finns ändå visa saker jag vill diskutera djupare… (jag delar upp avsnitten i olika rubriker så man kan hoppa över det som man anser oitressant)

Finn Hudson (+ lite Santana)

Finn är blödig. Jag tror att jag aldrig gillade Finn i första säsongen för att jag förväntade mig att den manliga huvudkaraktären (för Finn och Rachel är ändå huvudkaraktärerna, även om de tappat fokus under senare säsonger så kommer det alltid vara dem som hela serien byggdes upp runt omkring!) skulle vara en typisk sportkille som genom musiken skulle hitta sin känsligare sida. Jag tror först i det här avsnittet så kan jag fullt ut acceptera att Finn inte är vad jag trodde han skulle vara. Finn behöver inte hitta sin känsliga sida för det är den som personifierar honom. Finn SKA vara den smöriga, känsliga killen som bryr sig om alla, MEN som också gillar fotboll och kan vara väldigt tjockskallig. Först blev jag förvirrad av hur mycket Finn var en del av hel Santana-är-lesbisk-ploten i det här avsnittet, men efter ha tänkt efter lite inser jag att det är sån han är. Dessutom tror jag att, efter allt han gått igenom med Kurt, är han nog en av gruppens största gay-supportrar.  På ett sätt är det bra att Finn blir den som tar upp kampen mot den känslobarriär Santana sätter upp för, till skillnad från Santana, är Finn inte rädd att vara känslosam och sårbar. Jag kände precis som Santana när Finn annonserade vekcans tema, Lady music: Vem har gett Finn rätten att utse ett tema som helt är dedikerat åt santana utan hennes samtycke? Men det är just det som är grejen, han måste göra det för Santana kommer inte göra det själv och Finn är beredd att se ut som en idiot för henne.

Santanas försvarmekanismer

Jag älskar att Blaine och Kurt får göra den första låten dedikerad till Santana: Perfect! Varför? För att för det första tror jag att Blaine och Kurt har genomskådat Santana på samma sätt som Finn har. När hon sitter och suckar och himlar med ögonen genom deras uppträdande för att avsluta med ”thank you! After everything I’ve been through I get to add that to the list!” (ß citat taget ur minnet och antagligen hemskt fel citerat) så tar de inte illa upp. Jag tror de båda två förstår att det är Santanas försvarsmekanism. Dessutom är Santanas ansiktsuttryck och repliker HILARIOUS!

Girls just wanna have fun… Jag har ingen aning vad jag ska tycka. Jag hoppar mellan att älska vad de gjort med låten till att rysa åt Finns sätt att framföra den. Som jag sagt innan, han är såå hemskt smörig! Och även om jag älskar tanken bakom karaktären och tycker att Finn ska vara just som han är så kan inte jag, personligen, låta bli att tycka att det här bara är usch usch usch! Jag tror mitt största problem är att Santana i slutet tackar Finn och kramar honom. Jag hade velat stryka kramen helt, det är ett steg för långt. Att Santana överhuvudtaget tar åt sig av Finns låt och inte sitter där och surar är ett SÅNT STORT STEG! Kramar är för mycket, jag tycker inte den är realistisk. Men men… det här är ju trots allt ett musikal-drama, det ska väl vara lite på det sättet.

I kissed a girl och gay-rant

En annan sak jag verkligen har problem med att besluta om jag älskar eller hatar är uppträdandet av I kissed a girl. Det är helt enkelt rätt låt i fel avsnitt. I kissed a girl är slag sången för barsexuella och bicurious tjejer som strular med andra tjejer för spänningen och nyfikenheten. Vilket är precis den fas Santana lämnar bakom sig. Jag blir nästan förolämpad av låten i sig då den glorifierar bilden av lesbiskhet som något porrigt och oseriöst, men jag har ändå accepterat den eftersom jag tycker att alla slags sexuella uttryck ska få hyllas. Det som blir fel är när man använder låten i ett avsnitt som ska handla om äkta lesbiskhet. Santana var i ’I kissed a girl’ stadiet i säsong 1 och det var inte det som fick mig, och många andra, att älska henne. Det var först när hon erkände att det Brittani och hon höll på med betydde mer för henne än så. Santanas problem har aldrig varit att hon är sexuellt attraherad av Brittani, det är att hon är emotionellt attraherad av henne. Sex är bara sex, det som i slutändan betyder något är kärlek. Jag önskar Glee hade valt en låt som prisar lesbiskkärlek istället för att ytterligare glorifiera den osunda bilden av lesbiskhet som något för killar att runka av till. Nu när jag tänker på det så fegade de ur på samma sätt i ’the first time’! Tolka mig inte fel, jag älskade ’the first time’ och tyckte Glee gjorde ett fantastiskt jobb men när vi tänker efter lite… ’the first time’ SKULLE handla om sex, men i slutändan blev fokusen kärlek. Den här veckans avsnitt SKULLE handla om kärlek men de valde en låt som representerar sex. Är det ett sammanträffande att det förstnämnda avsnittet handlade om två pojkar och det sistnämnda om två flickor? För visst är det så att när vi pratar om två homosexuella män så just sex något väldigt kontroversiellt. Sexuella handlingar mellan två män visas nästan aldrig i den allmänna median och när den gör det trippas det alltid på tå runt omkring ämnet. Istället för att visa åtrå mellan Blaine och Kurt fick vi se mysiga bilder av hur de kramas och håller handen. Ser vi på lesbisk action i tv ser man nästan uteslutet det sexuella. Det är bara SEX SEX SEX och nästan ingen känsla… Får jag vara en feministfitta och säga att det beror på at vi lever i en heterosexuell vit mans värld? Nåja, låt oss inte gå in på det. I slutändan så anklagar jag inte Glee för det här. Som jag brukar säga: Det är inte boken(filmen/tv-serien som gör samhället, det är samhället som gör boken/filmen/tv-serien!

Jag har massa mer att säga om det här avsnittet men jag tror jag får dela upp det i två inlägg för det här blev väldans långt :P Men det här är i alla fall slutet på min rant om Santana. Nästa inlägg kommer handla om Puck/Shelby/Quinn och lite annat smått och gott J

Jag är hemma med hosta och har otroligt tråkigt, så vad gör man? Jo man gör en färgkarta av hur man själv föreställer sig alla dessa röda kalufser i Harry Potter böckerna. Varför? Först och främst för att det är kul. Men dessutom för att jag vill vissa att det finns en skillnad mellan alla dessa gingers :) Så här är den:
 
Okej, så vad tycker ni? Vilka håller ni med om, vilke håller ni inte med om? Och vad det gäller Percy's dotter Molly så har jag iiingen aning vad för hårfärg hon har :/ Vad tror ni?